who will catch me when I fall?

En ny vän är alltid lika underbart, speciellt när man passar så bra ihop som vi faktiskt verkar göra! Haely, du är het underbar och jag önskar dig allt gott! Men vi ses ju när jag flyger ner till dig i Melburn, livet kommer inte bli sig likt sedan du kom in i de <3

Lunch med Eva idag, helt underbart! Jag kan inte förstå hur ngn kan vara så underbar som hon?
Satt och pratade i nästan två timmar och bara njöt av solskenet och de perfekta kaffet.
Bestämde att vi ska höras under sommaren och ses så fort jag kommer hem igen. Hon är inte bara min lärare, hon är även en vän, och ngn som räddat mig väldigt många gånger <3

Nu ska jag börja packa ihop alla mina saker som är utsprida över hela mitt rum, ska bara ha kvar de som följer med mig till Island. De närmar sig med stormseteg!

Längtar tills på torsdag, då blir det en kväll på stan för mig å Haely. Middag och kanske en drink och massor med cigaretter på uteplatsen. mysigt och ack så trevligt!

Idag har jag varit duktig och följt mina träningsrestruktioner, va bara ute en timme och spran. Berättade de tillochmed efteråt så jag fick min kära näringsdryck..... (ironin över den känslan)

Ja så började dagen med en resa in till staden för att få min lägenhet inspekterad av en sur och bitter gammal man som klagar på de mästa.
Och klaga gjorde han, missat lite i golvbrunnen, en beläging i den tre år gammla toastolen och några ränder på de nyputsade fönstret... bara att göra om.... suck
Sedan in till mando för lunch på webase och en promenad med cissi.
Kl tre var det dax för mellanmål vilket idag bestod av en, glass, och inte vilken som helst, en hel jävla daimstrut väljer E till mig... Slängde den sissta biten av struten, den med choklad i och det var inte populärt kan man väl kanske säga...

Sedan ett långt samtal med E där vi kollade på mitt webas resultat, 210g, behöver jag säga att hon inte var särskilt nöjd....
Hotade med att om jag fortsätter äta den mängden så kommer mandometern behöva följa med till Island... AHH
Pratade en hel del om träning också, ska få börja träna tre-fyra gånger i veckan mot att jag ökar matschemat med en näringsdryck de dagar jag tränar... Men här ska de springas också, trotts att det är emot reglerna, men kan inte komma utan kondis till island ( 13 dagar kvar tills jag landar på Keflavisks flygplats)

En av grisarna på berga, likheten mellan oss är ju slående, hängande bröst, valkig mage och korta tjocka ben....

Berga dagen idag, trevligt att träffa favoritlärarna igen samt att gå fram till Leffe och bara säga "jag har fått jobb på en stor avelsgård  på island" Han som sa att jag aldrig skulle kunna få ngt bra hästjobb om jag inte blev godtjänd i hans häst-stallskötsel kurs, men ack så fel man kan ha.... (moahaha)

Dagen började dock inte så bra:
Behandlare A vill prata med mig på sitt rum...
A: Vi är väldigt oroliga för dig, du har ett konstigt beetende på dagarna och vi vet att du är ute och springer på nättrena, du vet att du kan prata med oss, att vi vill hjälpa dig....

Jaja, tack, jag vet, allt är okej, jag ska inte göra om de,
(förlåt att jag inte vågar be er om hjälp när jag håller på att gå under, av rädsla för att bli skickad till psyk eller att resan dras in. Kan ni inte göra slag i saken istället och sätta er och faktsikt prata med mig utan att hela tiden kolla på klockan?)

Städade hela lägenheten idag med hjälp av F (som faktiskt blev erbjuden en bulle som tack för hjälpen men avstod erbjudandet) och Maria. (TACKTACKTACK så mycket för hjälpen flickor!)
Klarta runt sju och då blev det lite middag för att sedan åka tillbaka till mando o äta kvälsmål.
Nu sitter jag här uppe efter att ha brutit ihop när jag pratade med natt sköterskan, hon ska nu gå och maila min behandlare om vad jag har sagt, så att vi enligt henne, kan hitta en lösning på de här lilla problemet.

Life sucks and you just have to acept it i supose

Idag har jag verkligen inte gjort annat än att sova.
Börjar med att jag försover mig och vaknar av att en nervös sjuksköterska rusar in i mitt rum och ruskar om mig samtidigt som hon upprepar "är du okej, mår du bra?!"
Somnade i soffan efter ti mellis, sov till lunch och fortsatte sedan att sova, då kommer frågan "Ida, har du tagit ngt?"
Sover mellan alla målen fram till middagen och har lyckats hålla mig vake sedan dess.
desutom har städfirman jag hyrt in för att flyttstäda min lägenhet ballat ur, så nu måste jag åka och städa imån.
Förmiddagen ska spenderas med F på Bergadagarna. Alltid trevligt att få komma dit och inte behöva bry sig om ngt mer än att försöka roa sig =)

På måndag ska jag iväg och äta glass med E och F, jag måste verkligen klara det för jag vill inte sända några jobbiga singnaler till F, hon har lika tufft med den där förbannade glassen som jag, så för hennes skull ska ag verkligen kämpa!

Jag inser nu när jag ska åka hur mycket tjejerna på mando betyder för mig.

P, jag är så rädd att förlora dig, jag tänker inte säga "gör inget som jag inte skulle ha gjort" för då kan det gå riktigt illa, men snälla lämna mig inte ensam här. Jag och Sigge behöver verkligen dig. Och du är så älskad, du står som Habibi (älskling) i min telefon bok, hoppas det betyder ngt...
Jag vet att du kämpar, och d kommer ge resultat, vi ska bli friska tillsammans!

F, du kommer klara det här, du är underbar och vacker och jag kan inte tänka mig ett liv utan dig heller! Fortsätt kämpa så vi kan bli friska tillsammans!!
När allt känns för jävligt vet diu att jag bara är ett sms bort, ALLTID!

C, jag är så glad att du ändrade dig!
Me love U och hoppas att vi kommer finna lyckan tillsammans och att du får de du önskar dig ett friskt liv, det är du så värd!

Dagen idag har gått ut på att sova och äta, som alltid men med ett undantag, jag har fått gå på promenad.
Just nu sitter jag med hårfärgningen i och väntar med späning på vad som skall bi av de.
Imorgon plockar vi bort mitt matschema och jag får börja äta fritt, känns skönt men ack så skrämande...



mina laster, och en av de underbara näringsdryckerna som man tvingas ta om man har missat att äta ngt på matshemat....

Idag har jag blivit bortglömd två gånger.... Hahaha personalen har stenkoll, eller kanske inte...
Va med E och åt hamburgare till lunch idag, gick helt okej.
Men blev så där lagom glad när hon började prata om en höjning på matschemat, just för att jag ska jobba så fysiskt, finns inte på världskartan att jag tänker gå med på de.
Skulle egentligen ha åkt och flyttstädat min lägenhet idag, emn är så slut att jag knappt orkar sitta upp, helt sjukt... Så nu har den snåla småläningen hyrt in en städfirma för att fixa de... Smakar de så kostar de...

Första dagen utan att måtta gick sådär, har fått tilsägningar vid varige måltid om att jag tar för lite...
tycker de kunde lägga sin energi på att hålla mer koll på alla de trollkonstnärer de finns här. Ni kan inte ana hur skickliga folket här är på att trolla bort maten på talriken. På en sekund kan en halv smörgås vara borta, men tyvär är det ju så man funkar när man är sjuk...

Nästa vecka bär det av till systers student, min lilla flikka börjar bli stor.
Träffa mor och båda papporna igen, ska tydligen ut och ta en öl tillsammans allihopa.... intressant.

Nu är biljetten bokad och de praktiska detaljerna kring jobbet och resan håller på att redas ut. Den 14 juni bär det av. Mycket att göra fram tills dess rent behandlingsmässig.
Imorgon tar vi bort måtten, alltså kommer jag få börja hälla upp juice, yogurt,flingor och sådant utan att behöva mäta de innan, de kanske inte låter stort men för mig är det enormt!
Dagens överaskning blev att jag ska följa med till donken och äta lunch imorgon... När jag påpekade att de inte finns ett mc dolnads på flera mils radie på Island fick jag bara höra att: Då har du ju gjort de jobbigast redan... Jaja, de blir säkert bra...

Nu har jag även lyckats hitta kamerasladden så här är lite bilder från 3HSBs student och studentskiva.

Jag fick jobbet, så nu bär de av till island över sommaren. Jag kommer få jobba arslet av mig, men tänk så mycket träning jag kommer få! Vilken möjlighet de här är, jag kommer få vara med och träna hästar, hoppas på att utvecklas som både ryttare och människa under den här sommaren.
Planen är nu att jag åker snart för att i början av september komma tillbaka till sverige och bli friskskriven. (De är iallafall min plan, får väl se om E godtjnner den....)

Ingen verkar förstå att behandlingen gör mig sjukare, jag jämför mig konstant med alla anorektiker som är där. Insikten att jag väger nästan tre gånger så mycket som dem värker i bröstet.
När jag försöker förklara de för E så får jag bara höra att jag har ett lågt energi schema, lägre än de allra flesta.
Klart att jag har, jag är ju fetare är allihop tillsammans...
Ska starta en ny klinik inom mando, den ska rikta sig till överviktiga, jag är ganska säker på att jag kommer få börja där, för på mando hör jag inte hemma...

Om jag får jobbet på island så ska jag verkligen kämpa för att gå ner i vikt, jag kommer att jobba i stallet och med hästarna ca 12 timmar om dagen, om jag samtidigt minskar mitt energiintag, så borde jag lågiskt sätt gå ner i vikt...
Jag ska inte sluta äta, inte bli sjukare, men jag ska kämpa för att lyckas gå ner till en vikt jag trivs med.
Samtidigt vet jag att muskler väger mer än fett så jag kasnke inte går ner så där jätte mycket, men kommer förhopningsvis bli av med de vidriga valkarna.

Har spenderat helgen med mormor och mamma, de gick inte särskilt bra rent mat mäsigt, jätte dåligt faktiskt... Tänker inte säga ett ord om de till E eller ngn annan, då får jag aldrig åka ivär.
Ett annat ultimatum för att jag skulle få åka var att jag inte skadar mig själv mer, de sumpade jag ju också i helgen, många nya sår blev det...
Jag vågar knappt säga det med rädsla för att ni som läser ska tycka jag är vidrig, men jag försökte mig faktisk på att äta några ostbågar till eurvision son cntest igår, jag tror att de var de som fick mig att känna att jag var tvungen att öppna huden med den vassa metallen igen...

Fick höra av en behandlare i förra veckan att jag var i slutet av en lyckad behadling, de innebär att jag snart blir friskskriven. Är det så här de är att vara frisk så är det inte mycket bättre än att vara sjuk...
Jag trodde att jag skulle må bra när jag blev frisk, men skilnaden är inte särskilt stor...
E säger att jag har gjort jätte framsteg, att jag inte är lika apatisk och inåtvänd längre, att jag är kontaktbar och de har hon rätt i, men önskan om att få slippa allt är just nu starkare än på länge.
Just nu önskar jag verkligen att ingen på mando hade hittat de där tomma tabblet kartongerna och kört mig till akuten... men säger jag de så blir jag körd till vuxen psyk istället, då är det bättre att lida i det tysta...

Ingen bra dag idag, inet alls bra faktiskt.
Jag har bestämt mig nu, jag fyr verkligheten och skiter i vad ni andra tycker om de.
jag flyr, så långt bort jag kan komma just nu, jag åker till moster.
Bort från allt och alla, även de jag älskar, familjen och hästarna, men på ngt sjukt sätt så kommer de jag hatar att lyckas ta sig över havet tillsammans med mig...

syster  (saaara.bloggagratis.blogg.se) skrev i sin blogg att "Jag antar att det finns ngn som skulle ringa om jag inte fanns" och det är så jag känner mig just nu.
Var i staden med några av tjejerna och personalen och skulle fika i kungsan, och ångesten jag känner i bröstet nu är värre än råttorna som i vanliga fall gillar att gnaga hål på mitt innre...

Nu väntar en lång promenad med cissi (cissilagrell.blogg.se) den första av sitt slag men apsolut inte den sissta!
Sedan är det dax att börja finslippa föredraget JAG kommer att bli INHYRD för att hålla för hela lärarkåren på berga, känns bra, lite status kanske, eller inte...

PS:kolla cissis blogg och kolla in de intressanta ord kriget som pågår mellan henne och en grupp fjantar som kallar sig för  DIRR från förorten (dirrfranfororten.se) Fattar inte hur dessa små fjortis pojkar tänker, skulle bra gärna vilja ta ett snack med dem om deras syn på tjejer, ett ord, fjortisnollor!

Nu sitter jag åter på Berga efter ett avslutat prov i religion, inser att jag verkligen kommer att sakna den här skolan, eller inte skolan men alla underbara vänner och lärare (vist visa lärare är verkligen idioter, tro mig! Men vi har några som är guld värda och som jag aldrig skulle ha klarat av skolan utan!)

Gårdagen var kaotisk på mando, de var förta gången sedan jag kom dit som jag kände mig stressad.
Hann inte ens med mina sedvanliga tupplurar mellan måltiderna ;)
Pratade med en av läkarna som lyckades förstöra min dag totalt, vi gick upp för att prata med henne om vad jag trode skulle vara ett vanligt läkarsamtal. Hon börjar med att säga att det är tydligt att jag har fallit tillbaka till ett självdestruktivt beeteende igen och att jag ska få träffa en psykiater som skall avgöra vilken behandling som är mest lämpad för mig. Sedan kläcker hon lite hurtigt ur sig att "Så du har iallafall en månad kvar här på mando"
Och ja, jag kan ärligt säga att jag hatar stället, men det är min sjukdom som talar, JAG vill ju bli frisk och kunna leva ett normalt ungdomsliv och jag vet att mando kan hjälpa mig med de. De känns som att hon drog undan stolen precis när jag skulle sätta mig ner.

Jag är livrädd för att hamna tillbaka i mitt gammla sjuka liv igen (eller sjukare kanske jag borde säga)
För den som tror att det är roligt att proppa i sig mat under en kort period för att sedan ägna flera timmar åt att ligga vikt över en toalett med fingrarna i halsen har ganska fel...